tiffany »

yez yeeeeez.
sthlm var grymt nice! Inget jobb på båten dock =( men jag såg The Formless
http://www.myspace.com/theformless
En gammal klasskamrat till mig är sångare. Fast jag vill inte kalla det sång direkt, jag är ingen death-metaltjej xD
Men dom var grymma att se live :| mysigt att träffa Billy och gänget.
Hängt med Linn oxo! älsk henne <3

På lördagen var det tänkt att gå på Banditfesten med Jompa, men vi köade över en timme så det slutade med Medusa. Men Medusa e nice. Kul kväll. Nästa dag hem mot norrland.

Och nu ni vet så är det krångligt med känslor. Det är jätte jobbigt. Sen att folk inte lyssnar, egentligen är väl det deras eget problem. En vacker dag kommer hela världen dissa alla människor som beter sig så och inte lyssnar. piece of shit, for them.
För när vissa kör sitt eget race, håller på så alldeles för länge och tror att folk alltid kommer leva med det, så kommer det till slut synas att de inte tänker på någon annan än sig själv.
Vill man verkligen hänga med någon som bara tänker på sig själv?
Jag är ingen jävla gud jag heller, no way. Men det räcker med att bredda sin horisont en aningens, se på situationer ur fler synvinklar än sin egen. Sluta anta saker och inte räkna med att alla tolkar en på sätt som man vill bli tolkad som.

"Det är väl inte mitt problem om folk tolkar mig på fel sätt?"
Tänk lite, kom igen vafan. Är det inte så att det kanske spelar någon roll om vem det är som tolkar? Och om alla nu skulle tolka fel så blir man till slut ogillad av en jävla massa människor, är det inte då man blir ensam?  Andra slutar vända sig till en för att man bara är en bunch of crap. Vissa är födda sådana dock. Poor them. HAHA det roligaste är väl någonstans att de kommer aldrig inse det förrän de sitter där, med tummen i mun och märker att de är de mest ensamma på hela jorden.

Men det enklaste är väl ändå att titta på sig själv, och fråga; "Varför tolkar folk mig på detta vis? det va ju faktiskt inte så det var tänkt....." hmmmm. Ja vad ska man ta sig till då? Man kanske får skita i sig själv för ett tag och försöka vara tydlig med vad man menar. Kanske är lämpligt att byta taktik? ahaaaaaa. Det är inte för svårt. Tro mig.

Dessutom ger man vissa på tok för många chanser. Varför?
Det kanske är då man tänker lite för mycket på sig själv? Man vill inte vara den som ger upp, varför ska man förresten ge upp för? Fast det kanske är ända lösningen, när man har med människor att göra som kör med dom här:

"Jag skiter väl i hur folk tolkar mig, deras problem"
"Jag har alltid rätt"
"Vaddå se saker ur fler synvinklar? :S jag lever i min egen värld!" (patetiskt)
"Jag, jag jag jag jag, jag jag. Jag jag, jag, jag jag jag. Jag."
"Men jag funkar såhär, sorry. Varför ska jag ändra på mig för någon annans skull?"

Dessutom svara på frågor med motfrågor = Patetiskt skitsnack och bara så jävla löjligt. Sorry, but it is.
Att bara hitta fel hos någon. Varför? Denna människa kanske gör något som uppskattas, varför blunda för det? Hon kanske kan ge något gott, varför ignorera det, och samtidigt förstärka det MAN SJÄLV tycker är fel. Bara för attd et inte råkar passa just DERAS värld.
Och de tror att de kommer klara sig galant i livet, HA!

Som om allt var dukat på silverfat.
lol